Utställningens mittpunkt är tio modeller av de mest spektakulära havsdjuren som någonsin har levt. Modellerna är i fullskala och representerar ett urval av de viktigaste djuren i havets mer än 550 miljoner år långa historia. Från gigantiska bläckfiskar med skal i samma storlek som en skåpbil till den 11 meter långa megalodonen – vithajens förfader.
Följ med på en tidsresa i undervattnet och möt modellerna här.
Monsterhajen megalodon
23 miljoner år sedan
Maxlängd 15 m
Modellens längd 11 m
Megalodonen liknade troligtvis en vithaj. Man är inte säker på hur stor den egentligen var eftersom man bara hittat tänderna från den. Megalodoner bytte tänder hela livet, precis som dagens hajar. Man har hittat fossila tänder från megalodoner över hela världen och därför vet vi att den har levt i de flesta av våra världshav. Med sitt mäktiga gap kunde monsterhajen slita isär stora bitar av bytet och favoritfödan val var därför en enkel match.
Jättesköldpaddan archelon
70 miljoner år sedan
Maxlängd 4,6 m
Modellens längd 4 m
Med sin längd på 4,6 meter var kungssköldpaddan stor som en bil. Den var en långsam simmare som tillbringade nästan hela sitt liv i vattnet, förutom när den skulle lägga ägg. Precis som dagens havssköldpaddor kravlade archelon förmodligen upp på land för att lägga ägg i sanden. På sin väg mot säkerheten i vattnet fick de nykläckta sköldpaddorna kämpa sig förbi både havsfåglar och flygödlor.
Havsdraken tylosaurus
85 miljoner år sedan
Maxlängd 14 m
Modellens längd 12,5 m
Tylosaurer är kanske det närmaste man kommer ett äkta havsmonster. Till och med hajar fick fly för att inte hamna på havsdrakens meny. Tylosaurer, även kallade havsdrakar, tillhörde släktet mosasaurier och levde samtidigt som dinosaurierna vandrade omkring på land. Även om tylosauren till utseendet liknar en blandning mellan haj och krokodil är den i själva verket besläktad med dagens ormar och varaner. Precis som sin släkting var havsdrakens tungspets tudelad.
Jättebläckfisken cameroceras
470 miljoner år sedan
Maxlängd 8 m
Modellens längd 7,5 m
Cameroceras var i toppen av näringskedjan och levde av förhistoriska leddjur såsom trilobiter och havsskorpioner. Jättebläckfisken skyddades av ett långt tungt skal, vilket gjorde cameroceras till ett långsamt släkte. Men eftersom det inte fanns så många snabba djur ännu och det mesta av livet ändå kravlade omkring på botten, fanns det gott om byten för den skalbärande bläckfisken.
Svanödlan elasmosaurus
80 miljoner år sedan
Maxlängd 10 m
Modellens längd 10 m
Elasmosaurer tillhörde en grupp reptiler som kallades för svanödlor. De levde i vattnet samtidigt som dinosaurierna levde på land. Benen utvecklades till fyra starka fenor som den använde när den simmade. Man har hittat många fossiler av denna karaktäristiska långhalsade ödla med fenor. Formen på elasmosaurer har gett upphov till myten om Loch Ness-odjuret.
Pansarhajen dunkleosteus
358 miljoner år sedan
Maxlängd 8 m
Modellens längd 6 m
För 358 miljoner år sedan var det hajar som härskade i världshaven. Längst upp i näringskedjan fanns pansarhajen dunkleosteus. Den kunde bli cirka 8 meter lång och var på den tiden världens största haj. Dunkleosteus tillhörde det numera utdöda släktet pansarhajar. Den hade 5 centimeter tjocka pansarplattor runt huvudet. Även ögonen var bepansrade!
Den gående valen ambulocetus
48 miljoner år sedan
Maxlängd 3 m
Modellens längd 3 m
Ambulocetus betyder ”gående val” och faktum är att den är förfader till dagens valar. Valar har fortfarande rester av sina förfäders ben i form av sina fenor. Ambulocetus levde större delen av sitt liv i vatten. Den var inte särskilt bra på att gå på land och använde istället benen till att simma och kanske även till att gå på botten som dagens flodhästar.
Svärdstrålen xiphactinus
90 miljoner år sedan
Maxlängd 6 m
Modellens längd 6 m
Svärdstrålen eller Xiphactinus var den största fisken under Kritaperioden. Den var en snabb simmare och med sin uppåtriktade mun jagade den allt från fisk till sjöfåglar. Xiphactinus föredrog att svälja sitt byte helt, men den kunde också hålla fast i bytet med sina långa tänder och sedan svälja det. En 4 meter lång xiphactinus kunde svälja en fisk på hela två meter!
Havstusenfotingen anomalocaris
505 miljoner år sedan
Max längd 1 meter
Modellens längd 1 meter
Anomalocaris – eller havstusenfotingen – var förmodligen ett av världens första stora rovdjur. Den hade skarp syn och fångade sitt byte med de två griparmarna som satt under huvudet. Mycket tyder på att anomalocaris var en effektiv och snabb simmare. Svansen använde den för att smidigt styra efter sitt byte i vattnet.
Fisködlan ichtyosaurus
180 miljoner år sedan
Maxlängd 4 m
Modellens längd 1,5 m
Titta noga på fisködlan – vilket djur tycker du att den liknar? Om tankarna går till en delfin är du inte ensam, men i själva verket var ichtyosauren en reptil. Ichtyosauren hade denna kroppsform flera miljoner år innan valarna överhuvudtaget fanns. Precis som dagens delfiner och tonfiskar hade fisködlan en kropp som var utformad för att kunna simma snabbt genom vattnet. Man tror att den levde på bläckfisk och mindre fiskar.